Tornfalken påträffas och ses nästan alltid i öppna landskapstyper, som åkrar, hed- och ängsmarker, myrmarker och i fjälltrakterna upp till vide- och björkzonen. Det kanske mest typiska är ryttlandet - dvs tornfalken "står still" i luften med fladdrande vingar 10-20 meter upp i luften och genomsöker markytan med synen. Stjärten är utfälld som en solfjäder och hänger neråt under ryttlingen. En vanlig syn längs större vägar i söder.

Tornfalken var vanligare i Sverige förr - den drabbades mycket hårt av biocidförgiftning under 1960-talet och har ännu inte återhämtat sig från den tiden i Sydsveriges åkermarker. Numera häckar den gärna i städernas utkanter, i industriområden och t.o.m. mitt inne i städerna i kyrktorn och liknande. Den ses ofta längs vägarna på stolpar av olika slag, spanande efter byte.

Vissa tornfalkar i Sydsverige är stannfåglar, medan de nordliga falkarna flyttar till Västeuropa eller t.o.m. ända till Afrika. De fåglar som stannar i landet lever ofta i livslånga parförhållanden, medan "flyttarna" skiftar partner.