Man kan säga att ingen räv är den andra lik. Grundfärgen på pälsen kan variera från ljus sandfärg (beige) till mörkt rödbrun, men rödräven kan även ha helt andra färger. Svarträven - en melanistisk form- är helt mörk. Silverräven är mörk med ljusa silverfärgade hårspetsar. Korsräven har ett mörkfärgat "kors" längs rygg och bogar. Även andra färgvarianter förekommer hos farmade rävar.

Rödräven har en mycket vidsträckt utbredning över norra halvklotet och lever i en mängd olika naturtyper (biotoper).

Räven är ett rovdjur, men samtidigt vårt lands mesta "mångsysslare" vad gäller födan. En räv äter allt från blåbär och säd, via maskar och skalbaggar, till harar, sorkar, fåglar och rådjur. Räven är således en opportunist, dvs den tar den föda som det för tillfället finns mest av - eller är lättast att komma åt - utan att vara särskilt nogräknad. Den har dock en viss förkärlek för smågnagare och harar hela året, samt frukt och bär under sensommaren/hösten. På vintern dominerar däggdjuren i dieten. Sommartid har räven en mer varierad kost: bär, insekter, kräldjur, fåglar, m.m. - allt efter tillgång. Sorkar är ändå alltid den viktigaste födan året runt i vårt land.

"Mushoppet"

Smågnagare, som är det viktigaste och vanligaste jaktbytet, lokaliseras oftast med hörsel och syn och fångas sedan med det karakteristiska "mushoppet", då räven dyker ned på bytet med framtassarna.

Spårstämpeln liknar en liten hunds, men man kan skilja dem åt med ett klassiskt knep; dra en linje tvärs över stämpeln i höjd med mellantårnas bakkant.
Rävspår = linjen går helt fri från yttertårna.
Hundspår = linjen skär framkanten på yttertårna.

Man ser oftare spåren efter en räv än räven själv.Spåren kan vara allt från avbitna fjädrar till spillning och fotavtryck. Resterna efter byten hittar man oftast runt grytet. Spillningen har en typiskt form och placeras oftast högt - på en sten, stubbe eller liknande - och är en del av revirmarkeringen.

Rödräven har en rik repertoar av läten. Man har kunnat urskilja 28 olika typer av läten.
Rävskallet - det läte som de flesta människor kan tänkas komma i kontakt med - är ett kort och strävt "skall", som kan höras nästan vilken tid som helst på året.

Rävens "kroppsspråk" är viktigt i kommunikationen mellan individer. Särskilt tydligt är det under parningstiden, när hanen uppvaktar tiken och både tassar och svansar används vid kurtisen.

Rävens revir hävdas främst genom olika doftmarkeringar (urin, spillning) och läten, men även regelrätta slagsmål med blodvite kan inträffa då och då.