Samernas namn på en rentjur (hanrenen) är sarv och på en renko (honrenen) vaja. En kastrerad rentjur kallas härk och används som dragdjur.

Renen är det enda hjortdjur där både honan och hannen bär horn. Tjurens horn är ungefär dubbelt så stort som kons.

Hornen fälls varje år. Tjurarna fäller hornen i december - januari. Korna fäller senare på våren (en dräktig vaja fäller hornen efter kalvens födelse).

Vildrenar levde ända in på 1800-talet i vårt
land. I dag finner vi vildrenar närmast i Norge och Finland.

Svenska renar är numera tamrenar, som
hålls av samerna. Renskötseln var grunden
för samekulturen.

Renarna vandrar mellan vinterbeten (i skogslandet) och sommarbeten (på fjället eller på tundran).

Vilda renar finns över norra halvklotets tundraområden i Nordamerika, Europa och Asien. I Nordamerika kallas renen för Caribou.

Lavar är renens viktigaste föda. Renarna är
också speciellt anpassade till den speciella födan.

På vintern kan renarna med hjälp av de breda klövarna sparka fram markväxande lavar under snön. De betar då även trädens hänglavar.

Sommartid utökas dieten med gräs, örter, löv och svampar.

Renen är en av de mest användbara tamdjuren.

Som levande är renarna användbara som drag- och packdjur och korna kan även mjölkas.

Horn till slöjd

Blod

Ben till slöjd

Senor för sömnad

Skinn och läder

Dragren

Klövjeren

Kött och talg

Benmärg

Mjölk och ost

Magar till behållare