Kungsörnen ser man oftast segelflygande på hög höjd med vingarna utsträckta till ett grunt 'V'. När den jagar flyger den lågt över terrängen och överraskar bytet. Det grips med fötterna antingen på marken eller vid uppfloget om det är en orre, ripa eller liknande. Särskilt på vintern äter den gärna kadaver, åtlar med utlagda kroppar av grisar eller kor har blivit vanligt i södra delen av landet. Vuxna fåglar, som annars skulle ha stannat i norr, drar sig vintertid söderut i stor utsträckning, för att nyttja åtlarna.

Kungsörnen har tillsammans med varg, björn, järv och lo varit föremål för en statlig utredning för Rovdjursförvaltning i vårt land. I den anges antalet häckande kungsörnar i vårt land till omkring 600 par - en siffra som är tämligen konstant under senare år. De flesta reviren finns i Lappland och Norrbotten, men det är även där som stammen är i minskande. I södra delen av landet är trenden den motsatta, dvs en svag ökning har konstaterats på Gotland (ca 20 par) och i Skåne (ca 6 par), där den blev häckfågel så sent som 1989. Kungsörnarna är mycket trogna sina revir och boplatser - så länge de inte störs kraftigt - och det finns säkra uppgifter på att boplatser varit besatta under hundratals år. En tall har ett bo som varit "aktivt" under minst 50 år. I norra Sverige föredrar kungsörnen tallar som är äldre än 225-250 år som boträd!