I vårt land är fjällräven starkt knuten till kalfjället. Fjällräven är fridlyst i Sverige sedan 1928. Under "mellanår" med dålig smågnagartillgång består fjällrävsstammen i Sverige av 50-100 djur! Goda smågnagarår mångdubblas den siffran.

Fjällräven förekommer naturligt i två färgvarianter, vilket gör den unik bland europeiska däggdjur.

Den ena färgvarianten har en vit päls om vintern och en sommarpäls som är gråvit med brungrå inslag på rygg, ben och ansikte. Den andra har en mycket mörkare - närmast blågrå - päls året om. Båda färgvarianterna kan förekomma i samma syskonkull - om föräldrarna är av varsin färg.

I vårt land är den "vita" varianten vanligast (90-95 % av våra fjällrävar är vita).

Fjällräven har anpassats till det kärva, arktiska klimatet. Den har en mycket tät, varm vinterpäls som isolerar bättre mot kyla än hos någon annan rovdjursart. Tassarnas undersida är hårbeklädda. Öronen är små och nästan dolda i vinterpälsen. Fjällräven kan uthärda långvarig svält, men kan också snabbt lägga på fettreserver om födan är riklig.

Fjällräven finns cirkumpolärt över hela det arktiska området och är starkt knuten till tundra, drivis och kalfjäll.

Överst på matsedeln står fjällämmeln och andra smågnagare. Dessa är så viktiga att om smågnagarpopulationen kraschar i fjällen (vilket sker ungefär vart 4:e år) så uteblir fjällrävarnas fortplantning.

Kadaver är en mycket viktig födokälla. Man anser att fjällrävens ringa bestånd i vårt land till stor del beror på att vargar och andra rovdjur försvunnit och inte längre förser fjällräven med kadaver.

Fjällräven är inte kräsen med maten och äter allt som är ätbart, som fågelägg och -ungar, insekter, bär, m.m.